Kom just hem från ett mycket bra föredrag med Thomas Gür, kolumnist på SvD med mera. Gürs tes var att Sverige inte har ett specifikt diskrimineringsproblem, utan ett allmänt politisk-ekonomiskt problem, som leder till att få invandrare integreras in i den svenska arbetsmarknaden och i förlängningen in i politiken och samhället i övrigt. Arbetsmarknadens utlåsningseffekter och bidragspolitiken skapar både selektionsproblematik vid invandringen och bidragsbeteende hos anlända grupper som förstärker utanförskapet. Inga konstigheter för en liberal med andra ord.
Roligast var när Gür beskrev den metafysiska ansatsen i den skola som driver tesen att strukturell diskriminering ligger bakom Sveriges integrationspolitik, och som är förhärskande i socialdemokraternas idéproduktion, framför allt via Massoud Kamali. Dessa strukturalister driver nämligen tesen att specifikt svenska strukturer systematiskt utestänger och underordnar invandrare, och att den svenska problematiken är unik. Inte allmänmänsklig i betydelsen att vi människor har en tendens att vara rädda för det vi inte riktigt förstår, att vi tenderar att förenkla verkligheten genom ibland felanvända generaliseringar och att social interaktion kräver gemensamma språk och normer alltså. Utan specifik för oss svenskar, som gör att vår situation är annorlunda än exempelvis Frankrikes, USA:s, Rysslands etc. Lösningen enligt dessa? Why, revolution of course!
Tragiskt att sossarna har sådan idétorka att de måste ge sig in i ännu ett kollektivistisk konceptuellt träsk istället för att visa lite civilkurage och öppet säga det som alla redan vet:
Det funkar inte med mer av samma.
Roligast var när Gür beskrev den metafysiska ansatsen i den skola som driver tesen att strukturell diskriminering ligger bakom Sveriges integrationspolitik, och som är förhärskande i socialdemokraternas idéproduktion, framför allt via Massoud Kamali. Dessa strukturalister driver nämligen tesen att specifikt svenska strukturer systematiskt utestänger och underordnar invandrare, och att den svenska problematiken är unik. Inte allmänmänsklig i betydelsen att vi människor har en tendens att vara rädda för det vi inte riktigt förstår, att vi tenderar att förenkla verkligheten genom ibland felanvända generaliseringar och att social interaktion kräver gemensamma språk och normer alltså. Utan specifik för oss svenskar, som gör att vår situation är annorlunda än exempelvis Frankrikes, USA:s, Rysslands etc. Lösningen enligt dessa? Why, revolution of course!
Tragiskt att sossarna har sådan idétorka att de måste ge sig in i ännu ett kollektivistisk konceptuellt träsk istället för att visa lite civilkurage och öppet säga det som alla redan vet:
Det funkar inte med mer av samma.