En riktig statsman

En av de avgörande funktionerna för ett lands ledare är att kunna förmedla ett anslag som skapar riktning och mening och som grundar sig på de värderingar landets medborgare gärna gör till sina. Detta innebär inte att landets medborgare med nödvändighet måste hålla med om ledarens politiska agenda. En värdegrund går djupare än så, och är mer trögrörlig än enskilda politiska meningsskiljaktigheter. Det är också därför det är lämpligt att prata om tidsanda. Vissa värderingar kan sammanbinda ett folk under perioder, och dessa förmedlas alltid av tongivande personligheter. Ur denna synvinkel kan man till exempel säga att Ronald Reagan var en statsmannalik politisk ledare, medan George W Bush inte lyckas vara det.

I sammanhanget blir det både pinsamt och plågsamt att lyssna till när statsminister Göran Persson ska vara statsmannalik i svensk television. Under dagens ishockeyfinal fick Persson vid två tillfällen fritt spelrum att göra just detta - få saker torde ena en nation som Sverige så mycket som internationella sportevenemang. Det är enkelt och okontroversiellt att svenskar gillar när Sverige vinner OS-medalj. Men Persson kom aldrig förbi plattityderna och klichéerna, han sa aldrig något som kändes äkta och starkt. Som politisk taktiker må han vara svårslagen, men som nationsbyggare är han ett tomt skal. Sånt går helt enkelt inte att vare sig mediaträna eller fejka.

Vissa har det, andra inte.